Pelle
Det var en gång en pilt som hette Pelle.
Hans fader lantman var och rådde om ett ställe
Med dålig betesmark och ännu sämre jord
Så blev det mager kost på bondens bord
Men Pelle växte upp, blev stor och stark med tiden
I bygden sade man att han var lite vriden.
Ty utan rast och ro han grävde diken,
röjde mark som aldrig rörts av spade eller plog
Men om några år se så kom lönen för hans möda
då han med lust och fröjd högg av sin första gröda
Då sade man ej mer att Pelle var en tok
Nej, nu var Pelle klok.
Hans fader lantman var och rådde om ett ställe
Med dålig betesmark och ännu sämre jord
Så blev det mager kost på bondens bord
Men Pelle växte upp, blev stor och stark med tiden
I bygden sade man att han var lite vriden.
Ty utan rast och ro han grävde diken,
röjde mark som aldrig rörts av spade eller plog
Men om några år se så kom lönen för hans möda
då han med lust och fröjd högg av sin första gröda
Då sade man ej mer att Pelle var en tok
Nej, nu var Pelle klok.
Från folkskolans lärobok på 1920-talet (förmodligen Önnemo)
(Denna visa sjunger en av våra gamlingar jämt, när hon är på bra humör - som idag! Den är såå bra:) Åh, hon är såå söt!)
Kommentarer
Trackback
