Mitt liv

Jag har kommit fram till att jag inte trivs med mitt liv...

Jag bor här i Upplands Väsby, och jag trivs inte med det... Jag har ingen släkt här förutom älsklingens famlij... men dom hälsar aldrig på, vi umgås knappt... så det är tråkit... Jag vill bo närmare min famlij, min släkt... Men vart vet jag inte, det behöver inte vara i hallsta, men närmare i alla fall...
Men jag trivs ändå här, då det finns bussar, tåg som går överrallt... det är lätt att ta sig till saker...
Jag vill köpa ett hus med älsklingen, men det kan man glömma om man bor i sthlm, för de kommer vi aldrig ha råd med då... Jag vill bo större! Inte i våran lilla pisslägenhet!
Jag vill ha flera rum... så allting kan ha sin plats... Jag vill kunna ha ett större förråd brevid, så man kan rädda katter/djur...
Ut mot vatnet/landet... så man kan ha kvar Eddie också, så han kan få vara ute och springa av sin energi!

Jag vill göra något kul i mitt liv... just nu är mitt liv som alla andras liv... man jobbar den mesta delev av sitt liv, sen när man är ledig gör man ingenting roligt... Jag vill göra något kul med mitt liv!
Åka till afrika, jobba med vilda djur eller med barn på barnhem...
Upptäcka sverige lite mera...
Utbilda mig till hundinstruktör eller något liknande... så jag kan bli bättre med hundar, och ev. i framtiden jobba med hundar på heltid!

Jag trivs med min älskling, jag älskar min älskling över allt annat men jag vill ha in något nytt, något roligt i de också...

Jag vet inte vart jag vill bo... jag vet inte vad jag vill göra... jag vet inte vad jag ska satsa på... De ända jag vet just nu, med hur livet är, är att jag trivs som fan på mitt jobb!
Men inte i lägenheten... den är för liten... Jag vill kunna ha de större... mer rum... en uteplats... en trädgård, så man kan göra någonting när man är ledig från jobbet... nu blir det att städa elelr kika tv... jag vill kunna vara ute i trädgården och fixa blommor... plantera potatis och sallad osv... fixa och dona... ha sitt... Inte bara ha 44kvm...

Sen vill jag ha en hund! Men jag vill ändå inte ha det... åh, jag kan inte förklara den känslan, för den är för jobbig för mig... men så tänker jag...

Jaa... får se vad som händer... känner jag till människans art rätt, så kommer mitt lv fortsätta se ut såhär ett bra tag framåt... Men jag hoppas det inte blir för många år i alla fall... - i alla fall inte i denna lägenhet...!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0